cheap jordan shoescheap jordan shoescheap jordan shoessac longchamp pas cher

Utvärderat



Att bli en läsare

Att kunna läsa är viktigt. Det kan de flesta hålla med om. I skolan läggs mycket resurser och kraft på att lära barn läsa. Olika pedagogiska verktyg används för att leda de små in i skriftspråkets förunderliga värld. Det är välkänt att barn har olika lätt att lära sig läsa. Några läser snabbt och säkert redan när de börjar skolan, medan andra behöver lång tid för att komma igång. Ofta prioriteras just lästräning inom den stödundervisning som organiseras i de lägre åldrarna vilket gör att de flesta barn får det stöd som behövs för att komma igång med sin läsning.

Läsförmågan utvecklas under många år; kanske rent av under hela livet. Genom att läsa blir vi bättre läsare. Vi avkodar texten allt snabbare och samlar allt fler ord och uttryck. Att kunna läsa innebär mycket förenklat, dels att ha de tekniska färdigheter som läsning kräver och dels att förstå innehållet i texten. När ett barn har lärt sig bokstäverna och dess ljud och hur det går till att sammanfoga dem till ord, så har de kommit en bit på väg. De flesta utvecklar sedan sin läsning spontant. De läser på skyltar, förpackningar och överallt där det finns text. Många tycker det är roligt och utvecklingen går raskt framåt.

För några fungerar inte allt så här enkelt. Det kanske tar tid att lära in bokstäverna, att urskilja alla ljud, att förstå hur det går till när ljud sammanfogas till ord. I början gör det inte så mycket, visserligen är det några i klassen som redan kan läsa med flyt, men det är fortfarande stor spridning och många måste träna mycket mer. Allteftersom lossnar det för de flesta medan några fortfarande kämpar med att ljuda ihop de allra enklaste orden. Även om alla utvecklas så växer avståndet mellan dem som har det svårast och övriga i klassen. Tiden går och barnen blir äldre och flyttas uppåt i skolsystemet. Några upplever nu att de har ett problem. Medan andra läser texter lätt och ledigt måste de själva fortfarande kämpa med att ljuda. Det går långsamt och knackigt.  De får lägga så stor kraft på att avkoda texten att de inte kan koncentrera sig på innehållet. Ofta känns det pinsamt att läsa högt.

Det händer att omgivningen missförstår dem som lata, slarviga eller svagt begåvade. När barnen har blivit äldre är det inte självklart att de får samma hjälp som under den första tiden. Många skolor resonerar att nu ska läsutvecklingen ske spontant genom all läsning som eleverna förväntas genomföra i skolan och på fritiden. Några elever får fortfarande extra stöd, ofta i form av läxhjälp eller med att lösa uppgifter som de inte klarar i klassrummet. Ibland får de extra lästräning; många skolor organiserar läsgrupper eller upprättar läskontrakt mellan skolan och hemmet m.m.

Naturligtvis fungerar dessa insatser bra i vissa fall, men inte sällan går det snett. Eleverna märker att det mesta i skolan går ut på att läsa. Trots att de kanske är intresserade av att lära sig saker i skolan, och tycker att de har lätt att förstå och begripa, så börjar de tappa tron på sig själva. De märker att de ofta blir hämmade av sin svaga läsförmåga. Många tappar intresset för läsning, och vill inte träna. Ofta finner de alltmer raffinerade knep att slippa undan läsning. Många föräldrar vittnar om konflikter hemma kring läxläsning. Det finns risk att barnen tappar lusten för skolarbete och förlorar självkänsla.

Det är efter sådana här iakttagelser och erfarenheter Carl-Erik  Petersson i Rydaholm började fundera över hur han skulle kunna hjälpa barnen. Han sökte efter ett arbetssätt som tog tag i problematiken. Han prövade flera arbetssätt, men blev inte nöjd. Efter ett par års funderande och prövande hade han utarbetat vad som nu kallas Rydaholmsmetoden. Med hjälp av läs- och hjärnforskning, erfarenheter av flera års speciallärararbete, gammalt läsinlärningsmaterial och många egna idéer skapade han en egen metod som han tyckte fungerade.